حوارات قصيرة عن العائلة

A: Är det din son? / B: Det är han.

A: Vilken fin pojke. / B: Tack.

A: Var kommer han ifrån? / B: Han kommer härifrån.

A: Jag menade ursprungligen. / B: Jag vet.

A: Förlåt. / B: Det är lugnt.

A: Är han adopterad? / B: Det är han.

A: Hur gammal var han? / B: Fjorton månader.

A: Det är ungt. / B: Inte så ungt.

A: Var det lång väntan? / B: Fem år.

A: Oj då. / B: Det kändes längre.

A: Var det svårt? / B: Mycket.

A: På vilket sätt? / B: Allt.

A: Jag kan tänka mig. / B: Kan du?

A: Förmodligen inte. / B: Det var ärligt.

A: Frågar han om det? / B: Ibland.

A: Vad säger du? / B: Sanningen.

A: Allt? / B: Det han orkar.

A: Det är klokt. / B: Vi blev rådda till det.

A: Av vem? / B: Kursen.

A: Finns det en kurs? / B: En lång sådan.

A: Var den bra? / B: Efteråt, ja.

A: Inte då? / B: Inte alls.

A: Så är det ofta. / B: Sant.

A: Ska ni resa tillbaka? / B: Någon gång.

A: När han vill? / B: Precis.

A: Inte innan? / B: Aldrig innan.

A: Det är hans beslut. / B: Allt är det.

A: Frågar folk mycket? / B: Hela tiden.

A: Tröttar det dig? / B: Det tröttar honom.

A: Det hade jag inte tänkt på. / B: Få gör det.

A: Jag ska tänka på det. / B: Tack.

A: Är han lik dig? / B: Folk säger det.

A: Verkligen? / B: Barn härmar en.

A: Klart de gör. / B: Samma gång.

A: Det är ganska fint. / B: Det är det.

A: Fler barn? / B: Bara han.

A: Var det planen? / B: Nej.

A: Är du ledsen för det? / B: Inte nu.

A: Vad bra. / B: Det tog tid.

A: Allt gör det. / B: Allt.

A: Han klättrar på staketet. / B: Det gör han.

A: Ska jag hämta honom? / B: Jag går.

A: Han är snabb. / B: Väldigt.

A: Lycka till. / B: Tack!

A: Vi ses vid hämtning. / B: Vi ses.

A: Trevligt att prata med dig. / B: Detsamma.

A: Förlåt igen. / B: Det är verkligen okej.

A: Tack. / B: Fråga, det är bättre.

A: Bättre än att stirra? / B: Mycket bättre.

A: Noterat. / B: Bra.